Om tre månader är jag tillbaka i Thailand, på barnhemmet, mitt andra hem. Jag kommer att stanna under hela sommarlovet i princip och ska jag vara ärlig så är jag lite sjukt rädd. Jag vet att jag kommer ha det otroligt bra där. Jag mår riktigt bra på barnhemmet och jag drömmer mig tillbaka dit varje dag. Men hur mycket kommer jag missa här i Sverige? Jag struntar fullständigt i om jag missar århundrandets fest, det roligaste äventyret mina kompisar någonsin gjort, eller om Anton Ewald står utanför min dörr och frågar personligen efter mig men mamma måste säga att jag tyvärr inte är hemma, jag är rädd för att bli ersatt. Ersatt och bortglömd. Jag har tvivlat på om jag verkligen ska åka för jag är så rädd att det ska hända. Vad ska jag göra om det händer? Hur ska jag någonsin kunna sluta hata mig själv för att jag faktiskt åkte iväg? 

Det där är så svåra känslor.