noonespecial

Fy tusan vad ont det gjorde... Men nu sitter den där iallafall, lila och fin! :)

Här kommer några bilder från denna fina helg!

Jag har verkligen världens finaste vänner, ni är underbara. Jag älskar er!

Hej jag äter fish&chips.

Juni var en bra månad med många filmkvällar, Friendskvällar, godisdygn, köttbullar-och-pasta-dagar och allmänt bra och fina dagar. Det var lite kaos i slutet av månaden men jag klarade mig igenom det. Precis som allt annat.

Den andra juli kom vi hem. Vi kom hem till Örebro mitt i natten och jag och Amanda satte ner gåstavarna och suckade "hemma" tiiiidig morgon. Vi sov bara några timmar. På morgonen gick jag hem till mamma med min sjukt tunga väska. Jag hade halvt panik och gick fort som tusan. Tidigt på eftermiddagen kom Leijen till lägenheten och hämtade mig och Amanda och vi for iväg till Ånnaboda där Anders, David och Arde redan befann sig. Ännu senare kom även Jonte dit. Vi var där i två nätter. Arde blev ledsen för han hade salami i sin cykelkorg. Jag cyklade hem med Anders och David. Det var jobbigt, men kul! Att åka ner för Ånnabodabacken var nog bland det härligaste jag gjort i hela mitt liv. Den där lilla resan till Ånnaboda är utav de saker jag saknar allra mest under sommarlovet, det var så otroligt kul. Dock gjorde Anders och Sebbe något väldigt elakt, lurade ut mig i skogen och utsatte mig för hemska saker. Jag gick sönder inombords... 

Den sjätte juli gick jag upp tiiidigt för att sätta mig vid datorn och Ticnet. Jag fick fyra biljetter till Justin Biebers konserter här i Sverige. Jag var så sjukt glad! TAGGARÅÅÅÅ!!!!!
Det hände en sak som fick mig att förstöra hela huset. Jag var så otroligt rädd och allt kändes som ett stort misslyckande. Jag kände mig mer hatad än någonsin och jag ville bara försvinna. Mina kompisar fanns där, stöttade mig så sjukt mycket och det fick mig att må bra. 

Den nionde började jag sommarjobba med Malin. Vi åkte runt på olika ålderdomshem i Örebro och sjöng för dem. Jag älskade mitt jobb! Jag började sent och hade minst två timmars lunch varje dag. Vi hade kul och jag blev glad av mitt jobb. 

Dagen efter jag börjat jobba kom Anders och Sebbe över till lägenheten. De hade ju skojat med mig i Ånnaboda och jag låtsades att jag tog väldig illa upp av deras skämt. Den här kvällen hämnades jag på dem genom att säga att det de hade gjort betydde att vi inte längre kunde vara vänner. Hahahah, hemskt men sjukt kul! Efter de hade fått reda på att det var ett skämt och ätit lite bangla stannade jag och Sebbe kvar i lägenheten och kollade på film och hade det trevligt. Sen kom det massa personer och vi gick ut på promenad. Då hände en sak som gjorde mig så otroligt lycklig och stolt. Jag önskar att den där lyckan hade suttit i, det gjorde den tyvärr inte..

Jag hatade det mest under den här perioden, men visade det inte för någon. Jag grät hela tiden när jag var ensam men kunde inte berätta för någon eftersom jag var stark för andra än mig själv. Så jag log, hur ont det än gjorde. Jag måste ha spelat bra för ingen, ingen någonsin sa något om mitt mående. Det var bra antar jag.

En kväll blev det kaos. Kaos, kaos, kaos. Jag gjorde något jag inte skulle ha gjort. Jag kunde inte vara hemma längre. Kastade mig på cykeln och cyklade tills jag insåg att jag inte kunde rymma från allt. Jag vände för att komma till min enda trygghet. Då märkte jag hur sjukt sviken jag blivit. Då tog paniken över allt. Jag cyklade, och cyklade, bort. Jag fick veta en sak som fick mig att vilja ge upp. Den natten hade jag verkligen ingenting att kämpa för, ingenfuckingting. Ändå gjorde jag det, jag fattar fortfarande inte varför. Några kompisar hittade mig. Jag cyklade till lägenheten, trasigare än någonsin. Trots allt blev jag glad den där natten, en vän sa några ord som gjorde mig glad, men de orden stannade bara mellan oss. 

I juli åkte jag och mina kompisar och badade några gånger. I Tjugesta var det massa alger och jag skrev skojiga saker på Manne. Det var en bra dag.

Den nittonde träffade jag Manne och Helena. Vi tog massa fina bilder och hoppade runt i Mannes trädgård. Vi träffade också några andra människor och satt i lägenheten med Amanda och pratade om allt man kan tänka sig. Det var en kul dag/kväll med fina människor.

Jag minns en speciell kväll när vi grillade hos Manne. Anders, Amanda, Sebbe och Wille var med. Senare kom även Dala och Tobias. Vi hade kul. Efter en lång promenad fick jag höra saker som gjorde mig ledsen och glad på samma gång. Jag hoppades och trodde, men saker blir inte alltid som man tänkt sig.

Den sista veckan under mitt sommarjobb började en kille vid namn Christoffer jobba med mig och Malin. Sista dagen jobbade vi ensamma och hade väldigt kul och team-workade haha. 

En dag åkte jag, David, Manne, Leijen, Wille och Anders till Nora. Vi badade och det var skönt. Efter vi hade badat klart promenerade jag och Anders in till Nora, det var en trevlig promenad. Väl där åt några mat och några glass och allt var sopergott. På kvällen åt jag och Amanda på donkefinken och kollade film med David, Anders och Jonte. Det var en trevlig dag!

I slutet av månaden skapades The Random Patch Kids, mitt, Amanda och Majas band. Vi är bästbäst.

Sen var det dags för sommarens andra utomlandsresa. Dagen/natten innan jag åkte iväg sa jag hejdå till mina fina vänner. Det var lite jobbigt. Jag, Arde, Anders, David, Dala, Manne, Lukas och Billy åkte till Kalkbrottet mitt i natten. Fyra av oss tog bussen och fick därför gå en rejäl bit, men det var det värt. När vi kom in till stan var jag tvungen att göra en otroligt jobbig sak, säga hejdå till en kompis som skulle flytta till en annan stad. Jag var väldigt ledsen men min fina Amanda väntade på mig i lägenheten och vi gjorde natten till en utav de bästa i mitt liv. Vi duschade med kläderna på, tvättade mattan, städade mjölkskåpet, reagerade fint, åt allt gott ni kan tänka er, kollade Friends och dygnade. Dagen efter åkte jag tidigt på morgonen och sedan begav jag mig till London. 

Jag var i London i två veckor. Jag hade väldigt roligt. Jag var där med mamma och morfar och vi bodde hos min moster och hennes man. Vi kollade på OS och jag shoppade som tusan! Det var en härlig känsla att gå omkring helt själv i London och få göra exakt vad jag ville. Det blev en hel del Justin Bieber-saker så jag var gladgladglad!

Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna sammanfatta juli. Det var en toppenbra och en hemsk månad helt enkelt.

Den elfte augusti kom jag hem igen. Jag var glad att få vara hemma hos mina vänner igen, samtidigt mådde jag helt sjukt dåligt. Det var jag dock för feg för att visa för mina kompisar. Jag hatade mig själv och kunde inte förstå hur jag kunde vara så dum. Det gör jag fortfarande inte.

Sen hände det där som tog sönder allt. Jag hatade som aldrig innan, skrek och hade sådan panik att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Min bästa kompis fanns hos mig hela tiden, hatade med mig. Händelsen skulle inte få förstöra alla fina minnen från sommaren, det lovade vi varandra. Om någon någonsin trodde att det blev så så är det så sjukt fel. Det förstörde allt och rubbade min balans i livet. Hur kan man vara så vidrig? Jag bråkade med en kompis, skrek, grät, blev sviken och förvirrad. Till slut låtsades jag att det var okej, men aldrig i livet.

En dag blev det dags för mig och Amanda att fara till Stockholm. Vi åkte tidigt på morgonen och flummade ihjäl oss på bussen, på engelska. Haha! Vi gick på Gröna lund där och vann (tyvärr) choklad och hade helt sjukt kul. Vi såg även Magnus Uggla och det gjorde oss till två glada cheyer! Efter detta spelades bara en låt! 

Några dagar senare började skolan, jag kände direkt när jag kom in i klassrummet att det var felfelfel. Allt sög och jag bestämde mig för att byta linje, till estet-musik. Jag och Amanda går inte längre i samma klass, jag trivs inte, jag går knappt i skolan längre. Så bra gick det.

I slutet av månaden flyttade ännu en av mina kompisar. Det var tråkigt och jag saknar honom. 

Den första september var det dags att lämna lägenheten. Vi städade och städade och den blev finare än vad en varit under hela sommaren. Golvet i badrummet blev lite halt... När nyckel var lämnad åkte vi till Gustavsviks äventyrscenter och hade en kick off med våra små gymnastikbarn. Vi sov i någon skola och jag och Amanda låg i ett omklädningsrum och pratade i flera timmar. Vi pratade verkligen om ALLT och det var härligt. Jag mådde bra, bäst. 

I början av september hände även något jobbigt och förvirrande. Jag hatade, hatade och hatade. Det hjälpte inte, men för stunden låtsades jag att det faktiskt gjorde det. 

Sen började man komma in i rutiner igen, skola, träning, Amanda på helgerna, kompisar. Det där med skolan kanske inte riktigt stämmer eftersom jag knappt är där, men ändå...

Jag upptäckte en ny känsla i mig, en känsla som jag är osäker på men som jag vill ska vara rätt. Så jag låter den vara det, ett litet tag till iallafall sedan får jag se vad som händer och inte. 

 

Jag har haft en bra sommar trots en hel del gupp. Ibland har allt sugit och jag har velat försvinna, men större delen av tiden har jag varit glad. Glad för att jag har de absolut finaste vänner man kan tänka sig, glad för att jag kan skratta åt det mesta, glad för att den blev so det blev. Jag har utvecklats den här sommaren. Jag är starkare nu och har även ett ännu starkare band till Amanda vilket jag inte ens trodde var möjligt. 

Det är inte jag som gjort denna sommar så bra utan de underbara människor som finns omkring mig. Att förklara hur viktiga ni är för mig är omöjligt, ni är allt.

Sommaren 2012 kommer jag aldrig glömma, för jag lärde mig hur man lever, hur man klarar sig, hur man stänger av allt, hur man finns.

Nu vet jag vem jag är.

Chokladhäst. Vet inte hur jag blev så fin.