Child protection home

Idag, den 10e mars, är det ett år sedan jag gav mig iväg på den viktigaste och största resan i mitt liv. För ett år sedan satt jag i ett flygplan över Indien. Jag hade sagt hejdå till min familj, mina vänner och min pojkvän och jag var extremt förväntansfull. Då visste jag inte att jag var på väg att uppleva de sex underbaraste veckorna i mitt liv. 
Jag har aldrig mått så bra som jag gjorde där. Jag minns varenda liten sekund och jag kommer aldrig någonsin glömma någonting därifrån. Första gången småbarnen kastade sig i min famn, första gången jag fick se lilla Mooki, första gången jag hade en hög med barn mellan 3-15 sovandes på mig, ja allt. 
Varenda dag längtar jag tillbaka. Jag drömmer ofta om att jag är där och blir riktigt ledsen varje gång jag inser att det inte är sant.
För ett år sen visste jag inte att jag skulle sitta här nu och längta tillbaka så mycket som jag gör. För ett år sen visste jag nästan ingenting. 
 
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback