De här bilderna är från oktober 2012, från en väldigt viktig helg för mig. 

Jag hade blivit så äckligt sårad och skadad just innan. Jag grät hela natten, hela dagen, faktiskt fram till sekunden jag fick träffa min fina Amanda. Då släppte det bara. Vi åkte iväg till Stockholm över helgen. Och hur dåligt jag än mådde så kände jag knappt av det alls just då. Min kompis var som hon alltid är världens finaste och vi hade en underbar helg och sket i allting. Jag antar att det jag vill ha sagt är att jag vet att vad som än händer så kan den här underbara tjejen få mig att må bra och ord kan inte beskriva hur tacksam jag är att jag har henne. Världens finaste kompis. ♥