Läger
Innan vi åkte ner till Hua Hin i fredags hade vi volontärer knappt en aning om vad som väntade. Vi hade fått höra att vi skulle till Hua Hin med barnen, att vi skulle bo på en militäranläggning, att det var någon form av läger och ordet swimming hade förekommit en del dagarna innan vi åkte. När bussen åkte iväg vid tretiden på fredagseftermiddagen var jag både förväntansfull, taggad, nervös, rädd, jaa det mesta som man kan vara haha. Som jag redan skrivit så var boendet helt underbart! Sängar, tv, kylskåp. Husen vi bodde i var två- och trevåningshus och det fanns väldigt många hus utspridda på en enorm area med gräs, stengångar och fontäner. Det låg precis vid havet och det fanns också en jättestor pool på området. Flera utav barnen fick även kompisar från de andra organisationerna som var på lägret.
På lördagskvällen fick vi volontärer sitta ner med han som anordnade allting och prata (det mest awkward möte jag har varit med om, han satt med stoneface hela tiden och vi vågade knappt prata utan satt och drack ur våra juiceglas allt snabbare). Han berättade att de hållit på med den här sortens läger för utsatta barn 20 år, en gång i halvåret. Han ville försöka ge dem den lyxen som de aldrig skulle kunna få på egen hand i nuläget. Han hade planerat så mycket aktiviteter för barnen och det uppskattades verkligen. Jag blev flera gånger under helgen riktigt rörd att de gjorde det här för barnen och när jag tackade honom för att han gjorde det här log han för första och enda gången under mötet.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att barnen kan komma iväg dit igen, och jag hoppas också att det kommer vara volontärer här då som får se och uppleva barnen i en annan miljö, det är faktiskt en riktigt underbar känsla.
Trackback