Ten thousand hours

Tja snyggon.
Paniken när jag sagt hejdå till mamma, Amanda och Dennis i telefon går inte att beskriva. Det var tur att jag inte åkte helt själv för isåfall hade jag ångrat mig där och då och åkt hem.
Det var en ganska chill flygresa. Vi kollade på Breaking Dawn pt.2, åt(maaaaaaaat) och jag sov även några timmar till fin musik.
Nu är vi framme. Det känns.. okej.
Jag saknar er.
Puss.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback