Hösten 2012 gick det mesta fel. Jag failade skolan helt och hållet och började behandla mig själv sämre än någonsin. Jag gjorde saker som jag aldrig trodde jag skulle göra, inga bra saker. Jag hatade mig själv och grät varje natt. Jag hatade och hatar Örebro. Jag ska härifrån, jag ska faktiskt det.

Den elfte mars åker jag till Thailand för att stanna där i sex veckor. Jag ska volontärjobba på en skola för utsatta barn, barn som tvingats in i prostitutionsbranchen, barn som växt upp på gatan, barn som på ett eller annat sätt blivit utstötta från samhället. Jag kommer bo på skolan och det kommer vara volontärer från hela världen där. Jag kommer antagligen vara en utav de yngsta, men det tycker jag inte spelar så stor roll. 

Jag valde mellan detta volontärjobb och två andra sm hade med djur att göra och valde det här då jag tror att jag kommer göra större nytta där och få mer uppskattning. Som ni vet hade jag själv inte en jättebra uppväxt och jag vet hur viktigt det är att ha någon som bryr sig, någon som kan hjälpa till, någon som bara finns där. Jag har också lite erfarenheter med barn eftersom jag tränar en barngrupp i gymnastik ju.

Jag kommer alltså vara borta mars-april och kommer därför missa mycket i skolan, vilket jag redan gjort. Just nu går jag bara i ksolan måndag, onsdag och fredag, och egentligen är det frivilligt för min del, allt utom en lektion på fredagar. I höst börjar jag om tvåan och gör det rätt den här gången. Det känns okej även fast jag aldrig trodde att det skulle göra det. Nu när jag gör något annat, något mycket roligare i vår så kan jag leva med att jag failade, det känns som att jag har en anledning till att ha gjort det nu. 

Det känns såklart jobbigt också, och nervöst. Jag ska åka iväg till andra sidan jorden helt själv i en och en halv månad och just nu vet jag inte ens om jag kommer ha tillgång till internet eller liknande. Det blir jobbigt att vara utan mina vänner såhär länge, men är man äkta vänner så klarar man det. 

Mitt i alla jobbiga känslor så är jag samtidigt väldigt taggad. Jag är stolt över mig själv som tar den här chansen, det är inte många om gör det här. Jag kommer att må bra, jag tänker må bra. 

Nu vet ni lite om mina planer i vår.