2012

2012 var långt ifrån ett utav de bästa åren i mitt liv, men trots allt så var det faktiskt också väldigt bra då det var bra.
Jag startade året med en regnig dag på den Thailändska ön Koh Lipe och köpte regnsäckar med mamma. Vi fortsatte mot Langkawi och Kuala Lumpur där jag firade min sjuttonde födelsedag och fick ett par lila Converse som jag nu har älskat sönder.
I början av januari började jag gilla One Direction, något jag skäms så otroligt mycket över just nu. Jag kan inte förstå vad jag någonsin såg i dem eller deras musik, usch. Jag och en kompis spelade iallafall in en cover på What makes you beautiful, den var fin och vi ropade på Harry och alla andra snyggingar. 
Jag sov också över hos min bästa vän en hel helg första gången i den här vevan, då tyckte vi det var hur coolt som helst.. vi har alltid varit lite töntiga. 
Jag bestämde mig tidigt av året att jag skulle må bättre än vad jag gjort under 2011 och gjorde allt för att komma över det där som gjorde så ont i mig. Jag sa gång på gång att jag hade klarat det, men jag gjorde aldrig det och vet inte om jag någonsin kommer att klara det.
Morötter var det godaste jag visste i januari och februari, jag åt det så fort jag inte hade något att göra, gott.
I december 2011 skadade jag min rygg vilket innebar att jag inte kunde träna på några månader, det var jobbigt men jag kom iallafall iväg till Oscaria en gång i januari för att gå på en boostingdag. Vi skulle äta lunch klockan kvart i tolv, tolv, tolv och jag och min kompes var väldigt taggade på det, och på att äta fika såklart..  
2012 var också året jag började skriva typ alla mina skolarbeten om Justin Bieber, det spelade ingen roll var det var för ämne eller tema på arbetet jag lyckades alltid att få det att handla om Justin. Då var det faktiskt helt okej att gå i skolan.
Sen var det ju dags för hindersmässan, jag och besthest gillade marknadsgodiset och satt i Stadiums omklädningsrum och åt upp det. Vi var så sjukt fula då, haha.
Det hände också en sak i skolan med några personer. Jag och min kompes satt i lusthuset och hatade livet och åkte till skolan 3000 timmar innan vi började. Det där fick mig att må så dåligt..!
Den första februari var det en såkallad Gambia-dag på skolan. Jag och min kompes målade teckningar som vi sålde.. 
Jag gick på sam hela ettan men i februari provade jag på det estetiska programmet i två dagar. Det kändes bra, och jag gillade den klassen, hmm... 
Min kompis lärde mig vad ett skottår, trodde jag.. men jag har ännu inte fått klart för mig vad det är.. Jag började iallafall träna igen i början av februari(inte den 30e..). Jag var så glad och mådde så bra. Minns fortfarande lyckan när jag racercyklade till Oscaria med Skinny love på högsta volym.
Jag var kär i en och samma person hur länge som helst. Någon jag hela tiden visste att jag inte kunde få men jag var helt besatt av honom. Men jag hade ju hela tiden Justin vilket kändes väldigt bra, och som tur var fick mina tankar på den här andra ett litet break när Ulrik Munther var med i Melodifestivalen, den killen alltså. Jag och min kompis kärade ner oss ganska rejält i honom.. Grrr.
Jag och två underbara vänner åkte skridskor en dag. Det var svårt, och askul. Jag håller tummarna för att jag får göra om det i år. Det kändes bra då.
Jag och bestis åkte till Stockholm under sportlovet, stängde av våra mobiler och tog en paus från allt. Vi gjorde allt för att kunna skämma ut oss lite och vi skrattade åt vad vi gjort hur länge som helst. Jag levde då, jag mådde bra, och det var verkligen vad som behövdes just då.
Här någonstans såg jag även HONOM för första gången. Jag var glad.
Första mars blev Justin 18 år. Jag åkte till skolan tidigt för att sätta upp Grattis-lappar överallt. Jag och min kompes firade hela dagen lång i fina kläder.
Wave of love är en låt som jag och en kompis skrev, den är inte riktigt klar ännu..men den är väldigt fin.
Den 23e mars hade jag en kulturdag med musikal och teater. Jag och min kompes träffade även två personer vi inte brukar träffa och det var jätteacke. 
Jag och besthest jobbade på MAX och fick gratismat, ojojoj vad glada vi var. Vi pratar än idag om att vi måste göra det igen snart. Mat.
Jag ställde väldigt höga krav på mig själv under våren. Jag gjorde allt för att bli bra nog, för att duga, men jag var aldrig nära på att lyckas och jag tyckte det var svårt att ta.
Jag åkte iväg till Egypten en vecka i april. Det var härligt, Egypten är ett fint land.
När jag kom igen var de nationella proven i full gång. Även fast jag hade lite smått panik över dem så gick det helt okej och jag var nöjd. 
Jag fick även en till kändiscrush i april, söta Cody Simpson gjorde mig varm in i själen. Jag gillar ju småkillar, det vet ni ju.
Jag och tre kompisar hade filmkväll och kollade på fina filmer. Sedan sov jag tre av oss över, det var mysigt. Dagen efter satt jag på Oscaria och var glad.
Valborg var en utav de bästa dagarna under året. Ändrade planer slutade med en massa nya kompisar och en underbar kväll. Jag och bestis ackade ut oss inför några kompisar ifrån skolan. Dagen efter kom en kompis från Stockholm ner till lilla Örebro och vi och en annan kompis fikade och hade det riktigt bra. 
Jag och min kompes jobbade på en tävling på idrottshuset och åt mängder av gott godis, vi fick även vara med på tv!
Småtjejerna som jag tränat i några år åkte iväg på tävling och vann fina medaljer, det förvånade mig, men det var ju jättekul..!
En kväll kom en kompis och hämtade mig på sin moppe och vi åkte iväg till några andr och kollade film. Jag mådde bra och levde verkligen när vi åkte hem genom natten. Det var en fin kväll.
Nu var det snart dags för sommarlov och jag låg väldigt mycket efter i skolan. Jag skrev en lång lista med allt jag hade att göra och några kompisar skrev peppande kommentarer på den. Jag klarade inte allt, det var några få saker som jag inte hann med, som jag inte var tillräckligt smart för, men jag var stolt ändå, jag klarade ju det andra.
Jag sov hos en kompis och det kändes så bra, det var innan allt.
En toppenmysig grillkväll och en hemmakväll med tacos och film med massa vänner satte en guldkant på månaden och jag kämpade lite till. 
Jag och kompisen cyklade till Marieberg för att handla lite saker. Det var en härlig cykeltur och en väldigt bra dag, och vi fick med oss en massa superdupergott godis hem.
Jag hade sökt sommarjobb 2012 och fick ett som jag var så himla glad över, sommarmusikant.I tre veckor åkte jag runt på olika ålderdomshem och sjöng. Det kändes bra.
Jag fick hjärnskakning i slutet av maj och kompisar började tjata på mig om både det ena och det andra. Då tyckte jag egentligen bara att det var jobbigt men när jag ser tillbaka på det nu känns det speciellt att de brydde sig så mycket.
Jag och en av mina bästa vänner var modeller för en annan vän en dag. Vi försökte hitta till John Bauer och det var inte vi så bra på..
Loreen vann ju ESC12 och jag kollade på det med några kompisar. Innan det hade jag och min kompes ätit donkefinken på ett miniberg som var svårt att hitta till. Och på tal om musik så släppte Justin allt fler låtar från Believe nu och jag räknade otoligt ner dagarna tills skivan skulle släppas.
Jag och mina kompisar gjorde ett mänskligt alfabet och det var en toppen dag, både för att det var så grymt kul och för att jag fick gratismat på Tullängen, VAH GÅT. Någon dag senare kom tre utav de här kompisarna till Risbergska för att kidnappa mig och min finaste klasskamrat. Det gick väl..sådär och det slutade med att vi åkte iväg till en badplats där jag och bestis tog sommarens finaste bilder. 
Den förstas juni flyttade min kompis till en egen lägenhet och vi hade fullt upp hela kvällen med att fixa allt som skulle fixas och utforska allt som skulle utforskas. Den kvällen var fantastisk, på riktigt. Jag mådde så bra. Dagen efter bjöd vi in våra kompisar på en liten inflyttningsfest. Jag hade kul.
Sommarlovet började så fort min kompes fått nyckeln till lägenheten för min del. Vi gick knappt ens på skolavslutningen, bara lite. Jag köpte choklad och fick damp, men det var okej för jag skulle få slippa skolan i fleeera veckor. Ett par dagar senare tog flera av mina vänner studenten och den dagen/kvällen/natten var full med blandade känslor, mest bra tror jag.
Den 14 juni fyllde min värdefullaste ängel 17 år. Jag och några kompisar fixade en överraskningsfest för henne som faktiskt blev riktigt lyckad. Jag kommer aldrig glömma den kvällen, dels för att det var en kul fest och för att en utav dem jag älskar mest av allt fyllde år, dels för att jag fick ett sms som gjorde mig glad.
Midsommar var både väldigt bra och väldigt dåligt. Det blev bra den sekund jag fick träffa min bästa vän. Vi hade damp, tränade och åt grädde bara för att, vi skrattade ihjäl oss åt en riktigt barnslig sak och sedan gömde vi oss i gräset.
Efter midsommar slutade jag fixa håret och sminka mig. Det var väldigt skönt och jag har aldrig någonsin känt mig så trygg med kompisar att jag kunnat vara helt ofixad med dem. 
Sedan var det dags för det där träningslägret i Italien som jag fruktade så mycket. Jag kan verkligen inte förstå varför jag hade sådan panik, jag ville verkligen inte åka. Jag grät över det flera gånger och började packa mindre än en timme innan vi skulle till Arlanda. Jag hade ingen anledning att känna som jag gjorde, jag och min kompes gjorde lägret till en utav de bästa resorna i mitt liv. Flummiga kvällar i den såkallade staden, nakna nattbad i havet, inte alltför seriösa träningar och sjukt mycket sömn och mat, det blev perfekt.
Vi kom hem igen en natt i början av juli och dagen efter kom en kompis och hämtade oss med sin bil som tog oss upp till Ånnaboda för två dagars tältning. Vi hade det bra med mat, spel, gitarr, mys, bad och vattenpoker. Jag cyklade hem därifrån och det var både härligt, kul och jobbigt. 
Den 6:e juli fick jag och min kompis biljetter till Justins konserter i Stockholm i slutet av april i år, omb jag ska se Justin Bieber live.
Jag och min kompis åkte till affären och handlade varor och dagen efter det började jag jobba. Jag trivdes på mitt jobb med trevliga arbetskamrater, jag tror faktiskt inte det hade kunnat bli bättre. I tre veckor fick jag hålla på med musik och få betalt för det.
Två kompisar hade skojat lite med mig i Ånnaboda,ett skämt som hade kunnat tolkats lite..illa. Jag gjorde inte det men hur som helst så lurade jag dem att jag gjort det och satt och grät när de försökte förklara att det ju inte alls var så de hade menat. Hahaha.
En dag åkte vi iväg till Nora för att bada och äta glass, den dagen var bra och mysig. 
Jag och två kompisar startade ett band, The random patch kids. Vi är bäst.
Samma dag som jag slutade jobba träffade jag en kompis och vi åkte senare till några andra. Vi åkte till kalkbrottet och jag blev skjutsad på cykel av min bästa vän och det var en så underbar känsla. Sa hejdå till en speciell vän och det blev jobbigt men bestis fanns där för mig och det betydde allt. När jag kom till lägenheten städade vi och det var det äckligaste och bästa som hände under hela sommaren. Dagen efter åkte jag upp till Stockholm för att senare fortsätta mot London där jag stannade i två veckor för att kolla på OS, shoppa och umgås med min familj, och sakna alla underbara människor hemma i Sverige.
Just efter jag kommit hem blev jag mer sviken än vad jag någonsin blivit innan dess. Det gjorde så ont, och jag mådde verkligen otroligt dåligt och jag hade ingen aning om hur f*n jag skulle kunna fortsätta mitt liv normalt. Jag och min kompes kastade glas i ren panik, och skrek och hatade. Jag önskar att jag aldrig hade förlåtit, det var ett enormt misstag.
Jag och besthest åkte på en spontanresa till Stockholm och Gröna Lund, det behövdes verkligen. Vi hade det helt underbart den dagen och fick en ny idol; Magnus Uggla. Jag vill tillbaka till den dagen, nu.
Sen började skolan och jag hade bestämt mig för att satsa, sådär som man gör varje år. Jag bytte klass efter två timmar typ, till estet. Det var jobbigt, jag bytte klass från min bästa vän och jag kunde inte förstå hur det någonsin skulle funka, det gjorde det inte heller för min del. Jag ville egentligen aldrig gå sam, jag vet att estet är linjen för mig, men det gick snett redan från början och jag började skolka allt mer.
Den första september lämnades nyckel till lägenheten tillbaka och jag och min kompes åkte iväg på övernattning med Gymnastic Girls. Vi hade en kul eftermiddag på Gustavsviks äventyrcenter och en trevligt kväll/natt på Lundbyskolan. Jag och besthest låg i ett omklädningsrum i flera timmar och pratade om allt verkligen, sen gick vi och la oss och flummade sönder, haha! 
I september tog jag många långa promenader i skogen med me, myself and I, vi hade det väldigt trevligt. Jag visste inte riktigt hur jag mådde, jag brydde mig inte heller.
Jag gick på dejt, najs.
Jag och min bestis träffade en person som vi hade smsat lite med och vi var så otroligt konstiga, låg på marken och simmade, försökte få reda på vad hans katt hette och sprang med våra cyklar. Haha, så fula, så acke, så kul.
Jag började träffa en kompis allt oftare och vi hade kul, men jag var så osäker. Hur som helst så fick den här personen mig att känna mig viktig, men allt gick så fort fram och det var jag inte beredd på.
Min kompes fick en ny katt som vr så liiten och klumpig. Jag älskar honom och kommer alltid att göra det. Det jag älskar honom mest för är för att han fick min kompes att må så bra.
En dag i mitten av september tror jag det var åkte jag och besthest till Adolfsberg. Vi satt i gräset och spelade gitarr och sjöng och chillade galet. Vi hittade också på en otroligt fin dans som vi spelade in. Vi hade med oss te och allt var så perfekt! Efter ett par timmar tog vi oss till Ica där vi letade efter maränger hur länge som helst, vi blev glaaada när vi hittade dem. Den dagen kan bara beskrivas med ett ord, perfekt!
Skolan kaosade, jag kunde verkligen inte gå dit. Jag sov knappt på nätterna, låg vaken och hatade, vilket också ledde till att jag försov mig. 
Jag och min kompes mindfuckade två andra kompisar för att vi är så otroligt kul, vi bytte plats, trodde väl ändå inte att de skulle märka det.
När september började lida mot sitt slut cyklade jag och bestis hem till en kompis. Vi blev panikledsna och åkte bil, den kaosade och vi höll på att skratta ihjäl oss. Vi åt maaaat och sov sedan hos en kompis och visste inte vad vi skulle göra på morgonen. Jag stannade där hela eftermiddagen.
En kompis som flyttade från Örebro under hösten kom och hälsade på en helg. Vi startade hos en kompis och tog oss sedan över hela stan till någon annan. Vi var ganska många och vi hade kul! Jag mådde bra och hade det mysigt. Min kompis såg helt okej ut. Jag var osäker på allt men trodde att jag var på väg att komma rätt i livet, så fel man kan ha.
Jag och min kompes gick på en karrofest och tyckte det va så sjukt pinsamt, men vi hade kul ,såklart. Taggade, åt godis, var fina, bäst, lyssnade på underbar musik och bara levde. 
Jag och två kompisar sov över hos en annan kompis i början av oktober. Vi sodastreamade O'boy och kollade på filmer och sov ihopträngda i en soffa alla fyra. Det var toppen och mysigt. Jag saknar det. Dagen efter kom en vän från Stockholm ner till Örebro. Vi åkte till några kompisar, vi var många och det blev en bra kväll trots allt. Jag och en kompis pratade och allt var underbart. Jag trodde jag äntligen visste hur jag kände, jag var nästan säker, hur kunde jag vara så dum?
Jag piercade min navel, det gjorde ont och jag trodde jag skulle dö, men åååh så fint!
Sen hände det. Det där som dödade mig. En kompis svek mig och någon annan ryckte ut mitt hjärta, cuttade upp det och slet sönder det för att sedan kasta det framför en bil och skyffla upp moset som var kvar, lägga det i en svart sopsäck och slänga ner det för Eiffeltornet rakt på en spetsig påle och efter det lägga ner tio kilo sten i säcken och släcka ner den i indiska oceanen. Jag har mått bättre. Jag grät exakt hela natten, jag kunde inte andas, jag kunde inte tänka. Dagen efter var också ett helvete. Jag var rädd och ville bara försvinna, föralltid. På kvällen åkte jag och min andra halva till Stockholm, rymde från allt. Hon är verkligen bäst. Vi sket i allt och hade det riktigt bra. När vi kom hem blev det kaos igen och jag hamnade på sjukhus. Några dagar senare tog jag sönder min mobil och hatade mer än någonsin. Mina väner var de finaste någonsin.
Jag och min kompes sov hos mig en helg, på en madrass i vardagsrummet och livet var underbart. En kompis och en annan person kom över på kvällen och jag försökte prata, försökte förstå, jag vet inte varför. 
I slutet av oktober fyllde en av mina bästa vänner 17 år och hon hade en otroligt asgrym fest! Det var en awesome kväll. Någon vecka senare var vi hos en annan med lite folk, det var också en väldigt bra kväll. Jag lärde känna en hel del nytt folk under höstlovet.
Sviken igen.
Jag började göra idiotiska saker och ett destruktivtbeteende utvecklades. Jag hatade och hatar fortfarande varje liten sekund men man kan inte bara sluta det går inte. Några minuter där man får bekräftelse, det kan man leva på länge. Jag är så otroligt dum.
Jag cyklade bmx och tantcykel med min bästa vän och vi höll på att skratta på oss. Den kvällen var underbar.
Jag och min kompes har perioder då vi bara ser en sorts filmer, i september var det svenska filmer och i oktober/november körde vi med skräckfilmer. Vi skrek massa och skrattade ännu mer! 
En dag orkade jag och bestis inte bry oss om något så vi sminkade varandra jättefint och såg mer plastiga ut än Nicki Minaj. Så åkte vi sedan iväg för att handla. 
Jag förbättrade kontakten med en kompis, ibland kändes det nästan som att den blev lite väl bra, men det är väl okej.
I november släpptes sista Twilight-filmen och jag och besthest såg den så tidigt som möjligt. Den var braaa och vi fick fetaste chocken... 
Jag och en vän åt middag med hans mamma, storasyster och syskonbarn en kväll i november. Det var riktigt mysigt och gott (mat är ju mat liksom..). På kvällen gick jag och min kompes på impuls-bio och vi skrattade typ hela filmen även fast det inte direkt var någon komedi.
Sen kom första snön och jag hatade allt.
Jag började acceptera hur allt låg till, insåg att jag inte kunde göra något och började istället bry mig om det som spelade roll. Jag tänkte bara på dem som fanns hos mig, mina fina vänner och min underbara familj. Jag mådde bättre, iallafall ibland.
Jag och min kompes hade massa gratisbiljetter till Gustavsviks äventyrsbad så en hemskt kall och tråkig novemberdag åkte vi dit. Vi var nästan helt själva och vi hade asabasakul, vi är så skojiga!
Helt plötsligt blev det december och livet såg lite ljusare ut med julkalendrar och massa ljus och mys. Jag och min kompes julbakade och upptäckte knäck, Guds gåva till mänskligheten..! 
I början av december var det som varje år dags för AGFs juluppvisning. Temat var världskända artister och man fick se bland andra PSY, Swedish House Maffia och Lady Gaga. Mina småungar var P!NK och själv var jag Michael Jackson. Jag och besthest gick all in som P!NK och såg ut som superhjältar. Hela uppvisningen var toppentoppentoppenbäst!
Skolan gick fortfarande åt helvete, jag hade gett upp. Ett möte med massa människor skulle göra mig motiverad, det funkade i en dag.
Jag berättade för första gången om det där som ingen någonsin skulle få veta. Det gjorde ont men kändes samtidigt så skönt. Jag slapp vara ensam.
December var en bra månad, för det mesta. Jag och besthest kollade på julkalendern och åt knäck. Det fick mig att må bra, hon kan alltid få mig att må bra.
Året började lida mot sitt slut och jag åkte upp till Stockholm för att bo på hotell en natt. Dagen efter flög jag iväg till Bangkok med familjen. Ett par dagars shopping där innan vi fortsatte ner mot Koh Lanta och stranden, havet, LAW, julafton och den underbara maten. Dagarna var bra, nätterna ganska jobbiga, men jag klarade mig även fast jag flera gånger tvivlade på det. En tanke om att lämna Sverige ett tag under 2013 började växa fram. 
Nyårsafton var en trevlig kväll. Jag kollade på fyverkerierna med några kompisar och avslutade året med en nyårskyss från en fin person.
 
Nu tänker jag göra 2013 till ett bättre år än 2012, så säger jag varje år men just nu känns det som att jag kanske, kanske kan lyckas. Jag lärde mig mycket under förra året, om vad som får mig att må bra, vad jag ska undvika och att man alltid, alltid kan gå vidare vad som än hänt. Hade det inte varit på grund av att sommaren var så bra hade jag lätt kunnat säga att förra året var det värsta i mitt liv. Jag mådde så dåligt, jag var så förvirrad och jag förlorade många. 
En sak vet jag dock helt säkert nu, jag vet vilka som stannar kvar trots att alla andra sviker, jag vet vilka jag kan lita på och jag vet vilka som är värda att lägga energi på. 
Tack.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback