Dec. 16, 2013

Igår var jag tillbaka på stället jag där de jag älskar så mycket att det gör ont finns. Det stället där jag mår allra, allra bäst. Det stället där jag spenderade sex veckor av mitt liv. Och sex veckor var inte ens i närheten av tillräckligt. Det kändes som att jag aldrig hade åkt hem utan att min tid där bara fortsätte. Alla kände igen mig, till och med treåringar och det gjorde mig till världens lyckligaste. Jag fick de härligaste kramarna någonsin och de finaste människorna jag vet. Jag fick träffa min bästa vän, jag hade nästan glömt bort vilken perfekt vän jag har.
Jag är så himla glad. Jag skulle göra allt för att få bo där resten av mitt liv.
Child protection home. <3



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback