Ångesten över att jag har förstört ditt liv dödar mig. Den enda som har funnits i mitt liv sedan dagen jag föddes, just denna människas liv ska jag förstöra. Jag hatar mig själv så otroligt mycket, för att jag inte kan vara bra. Jag önskar varje dag att jag var någon annan, någon bättre, någon som kunde få dig att må bra. Det är svårt att leva och veta att det är jag som har fått dig att må dåligt, att det är mitt fel att du hatar livet. Jag skulle göra vad som helst för att göra dig glad. Jag är för dålig. Jag förstörde dina drömmar. Jag vill vara den där treåriga flickan som du älskade igen. Jag saknar oss, det har ju alltid varit bara vi, och vi har varit bäst vad som än har hänt. Alla minnen dödar mig. Det var ju bra, vi var bäst.
Nu är det över. Du ångrar mig, du vill inte ha mig längre. Du klarar inte av mig. Jag förstår dig helt och hållet. Du har gett mig för många försök, jag har inte varit värd ett enda ett utav dem, och jag har absolut inte gjort mig förtjänt av kärleken du har gett mig år efter år. Jag ser hur du har kämpat för att göra allt bra medans jag bara har tänk på mig själv. Jag är så otroligt dum.
Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna få dig att förstå hur dåligt jag faktiskt mår över det här. Jag kommer att be om förlåtelse hela mitt liv, men förlåt mig aldrig, för jag är inte värd det.
Jag älskar dig mamma. ♥