Hej.

Varje midsommar sedan jag var liten har jag vaknat jättetidigt och gått och handlat jordgubbar och massa sådant trevligt med mamma. Igår började jag midsommaraftons morgon på sjukhuset. Jag har aldrig varit räddare än den natten, jag var helt säker på att jag skulle dö. Jag trodde min kropp skulle ge upp, att den tillslut hade fått nog. Egentligen ville jag inget hellre än att bara få försvinna, ändå kämpade jag i flera timmar, men jag kan lova att det inte var för min egen skull.

Jag gick inte upp på riktigt förens sen förmiddag och då var redan hela min familj där. Firade först med dem hela eftermiddagen och åt massa gott! Var dock otroligt sur inombords hela tiden. Åkte till lägenheten vid sju någon gång och då surade jag med Amanda. Vi bakade, åt goda och äckliga saker, drack te och kollade Friends. När humöret gått upp lite tränade vi lite innan vi gick ut på promenad. Vi flummade ihjäl oss och sen blev vi jagade av Dala, Anders, David och Wille. Jag och Pjongchey snodde Anders cykel och sen cyklade vi iväg till stadsparken. Satt där och pratade och hade trevligt ganska länge. Byggde även ett sandslott och stod på Anders mage. Träffade några trevliga människor och sen blev Anders sur, haha! Vid halv två gick jag, Amanda och Dala tillbaka till Sörby. satt utanför Dalas hus och pratade i regnet någon timme innan jag och  Amanda fortsatte hem till Friends, jordgubbar, grädde, bangla och te. Somnade för sent och idag vet jag inte vad jag ska göra. Min midsommar typ, å ni ba k.

Ciao.