Idag såg jag och Amanda på Tjorven och Skrållan, den var så bra! Vi insåg dock en sak, flera av Astrid Lindgrens historier har ingen handling. Till exempel Lotta på bråkmakargatan, den handlar om en liten flicka som ibland blir lite sur och som har lite knasiga idéer. Madicken handlar om henne och hennes familj. Sagorna om Tjorven handlar om deras liv på Saltkråkan.Emil är en ganska busig kille men mer än så är det inte, och alla barn är väl busiga. Barnen i Bullerbyn handlar om de som bor där och vad de har för sig under dagarna. Det finns ju egentligen ingen handlig i någon utav dessa ändå är de så otroligt omtyckta! Jag förstår inte riktigt varför.. Jag tycker också väldigt mycket om dem men kan verkligen inte komma på varför. Kanske beror det på de starka karaktärerna, eller för att de är så otroligt lättsamma. Det händer inga enorma katastrofer och ofta kan man igen sig. Jag tycker bara det är lite konstigt att något så litet kan bli så stort!

Sedan finns det ju också de där berättelserna som Astrid skrivit som det ligger så mycket bakom, Ronja Rövardotter som blir som en mordernare barnversion av Romeo och Julia och Karlsson på taket, Peter och Petra och Nils Karlsson Pyssling som alla handlar om ensamhet på ett eller annat sätt.

Nu tycker ni säkert jag råkat publicerat ett skolarbete här men nej, jag tycker det är lite intressant hur en och samma författare kan skriva såpass skiftande och ändå tillsyens lika historier.