Dagen har varit bra! :) En lektion sen McDonalds med några i klassen sen vänta, vänta, vänta, sen klassens dag eller vad det heter. Tävlade och sådant... :P

Nu sitter jag här och dör lite. Dör för att jag inte räcker till. Jag VET inte hur jag ska kunna göra alla glada, hur jag ska kunna finnas för alla samtidigt, och hur jag ska lyckas att inte förstöra allt för alla, jag KLARAR det inte. Jag gör mitt bästa, och jag önskar att ni kunde fatta det. Jag är inte perfekt, har aldrig varit och kommer att aldrig att bli, kan ni inte inse det? Kan ni inte sluta kräva så sjukt mycket av mig hela tiden? Jag vill så gärna ha kvar er, allihopa, men jag kommer inte klara att bli exakt så som ni alla vill. Jag KAN inte ändra på mig hur som helst. Förlåt. Är jag inte som ni vill nu, förlåt, förlåt så himla mycket, jag älskar er alla... så jävla mycket... Förlåt. Jag är kanske egoistisk. Jag kanske lägger ner för mycket tid på att hålla mig själv ovanför ytan, jag kan sluta med det i sådana fall, jag trodde bara att det ni sagt tidigare om att ni vill ha mig kvar var sanning, men inser nu att så är det ju inte alls. Jag kanske inte säger att jag älskar dig tillräckligt ofta, jag kanske inte frågar hur du mår varje dag, jag kanske inte säger att jag saknar dig hela tiden, men jag gör faktiskt annat. Faktiskt. Jag kanske har kontakt med dig via sms hela dagarna, jag kanske skriver om dig här på bloggen, jag kanske låter bli att berätta för dig hur mycket jag saknar dig för att undvika att påminna mig själv om det. Antar att jag inte är bra nog trots allt. Jag vill bara att ni ska veta, jag kämpar för er skull, men om det inte är tillräckligt så kan jag lika gärna ge upp.

Hejdå.