Det är inte lätt att tänka och försöka göra rätt val när tankarna bråkar i mitt huvud, men jag försöker iallafall, vad mer kan jag göra just nu?

Jag kan inte komma fram till vad som är rätt och fel just nu. Jag vrider och vänder på allt och fortsätter så tills jag är tillbaka där jag började. Jag är fast. Fast i mina tankar, fast i livet, fast i och med mig själv. Skriker och håller käft på samma gång och önskar att någon vill höra samtidigt som jag ber för att få försvinna härifrån för alltid. Det är värst när jag upptäcker att jag bara väntar på att allt ska lösa sig, för jag vet ju att jag måste jobba för det. Jag har börjat släppa taget, men det gör ont. Jag är beroende av det som varit min drog så länge, men den har ingen effekt längre, ändå beroende, jag förstår inte. Allt gör ont och ändå mår jag så bra! Det är krig i min hjärna, ett krig som jag troligen varken kan vinna eller förlora.

Jag förstår ingenting just nu, men jag ska kämpa tills det blir så rätt som det kan bli i den här situationen, om jag orkar så länge.