Trasiga klockor stoppar inte tiden, även fast jag vill tro det.
Det kändes lugnare då jag stirrade på en stillastående klocka, men nu märker jag att tiden ändå går. För fort.
Hur ska jag stoppa tiden då? Jag vill så gärna, bara några timmar. Om det inte är klockornas fel att tiden går, vad är det då?
Jag vill stanna jorden från att snurra, bara en liten stund. Allt för att tiden ska sluta rusa fram.
Snart är allt över. De sista sidorna på det här kapitlet skrivs ner, och det är som att författaren redan har allt som ska skrivas ner i huvudet för det skrivs med en ruggig fart.
Jag förstår inte. Jag faller sakta isär. Timmarna, minuterna, sekunderna tickar. Det återstår mindre och mindre tid.
Tiden borde inte få finnas.
Slut borde inte få finnas.
Jag hör folk säga att det blir bra, att något nytt börjar, att det ordnar sig. Vad har det för betydelse, jag vill ha det här, det som tar slut.
Jag vill inte.