Do I cry too much? Am I too unspoken?
Jag står på bron och tittar ner,
ett litet kliv och jag finns inte mer. Jag blundar å känner vinden i mitt hår,
och nedför min kind rinner sakta en tår.
I handen kramar jag ett kort på min vän, jag viskar förlåt mig, men vi ses sen igen. När jag precis skulle ta mitt sista kliv hör jag en röst, det får inte ta slut!
Jag vänder mig om det är min vän som skriker. Jag bryr mig inte fast jag vet att jag sviker. Jag tar ett sista andetag och försvinner sen ner. Min väns sorgsna ögon blir det sista jag ser...
ett litet kliv och jag finns inte mer. Jag blundar å känner vinden i mitt hår,
och nedför min kind rinner sakta en tår.
I handen kramar jag ett kort på min vän, jag viskar förlåt mig, men vi ses sen igen. När jag precis skulle ta mitt sista kliv hör jag en röst, det får inte ta slut!
Jag vänder mig om det är min vän som skriker. Jag bryr mig inte fast jag vet att jag sviker. Jag tar ett sista andetag och försvinner sen ner. Min väns sorgsna ögon blir det sista jag ser...
Trackback