Jag klarar inte av att förlora dig, men jag är så nära på att göra det. Det är mitt fel för jag håller dig inte tillräckligt hårt och jag vet inte om jag klarar av att göra det just nu. Jag har förstått hur mycket du betyder för mig och hur äkta mina känslor för dig är nu. Jag vet, men jag vill inte, det är det som är det jobbiga. Hela tiden försöker jag övertala mig själv att det är fel, men samtidigt blir mina känslor starkare och starkare för varje sekund. Jag är fast någonstans mitt emellan mina känslor och mig själv, men vet ju också att jag någonstans, inners inne, faktiskt vill, även fast jag inte riktigt vet varför. Försöker få mig själv att förstå att jag inte får känna som jag gör men återigen får jag bevisat för mig själv att man inte kan styra sina känslor. 

Jag är så förvirrad, och så glad. Jag förstår mig inte på mig själv.