I somras hände en utav de värsta sakerna i mitt liv. Något som fick mig att hata, skrika, gråta och känna känslor jag aldrig tidigare känt. Det fanns några få personer jag kunde prata om det här med, rättare sagt två personer. Två personer som verkligen förstod, som jag litade på och som orkade lyssna på mig när jag klagade. Vad gör man när en utav dem gör exakt samma sak mot en? Jag är så sjukt förvirrad, frustrerad, äcklad. Det gör om möjligt ännu ondare den här gången. Jag har verkligen aldrig känt mig mer värdelös. Jag vet inte hur många gånger jag har sagt just de orden de senaste månaderna, de är fortfarande lika sanna. 

En sak kommer aldrig förändras, hur många gånger jag än får uppleva det här, jag är värd det. Jag är förjävla äcklig. Det är mitt fel att det här händer, det är mitt fel och ingen annans.

Måste bort, måste försvinna. 

Förlåt mig.