Försöker, på alla sätt, men jag klarar inte av det.
Vill bli bra, vill bli fin, vill bli perfekt, vill bli din.
Varje gång jag ser dig blir jag glad, varje gång mina vänner suckar för att jag bara pratar om dig inser jag att det inte är värt det.
Jag är inte perfekt, jag kan inte bli det, jag är inget för dig.
Tänker på dig när jag somnar, och när jag vaknar. Du är mitt liv.
Förstår inte att någon kan betyda så mycket för en, när man inte ens finns i den personen liv.
Du får mig att le, du gör mig glad.
Det får räcka, för du kommer aldrig bli min.
Men man måste väl få drömma?