Jag har en vän. En vän som betyder nästan allt för mig och som jag älskar obeskrivligt mycket. Hon heter Amanda och jag vet inte hur jag någonsin skulle kunna överleva utan henne.

Amanda finns alltid för mig. Vad som än har hänt, vad jag än har gjort så finns hon alltid där och torkar mina tårar och håller min hand. Hon försöker inte lugna ner mig när jag bara vill skrika, hata och ta sönder saker, hon gör allt det där med mig. Hon ställer alltid upp för mig. Jag förstår inte hur jag någonsin ska kunna tacka för vad hon gör och jag vet att jag aldrig kommer kunna avra en lika bra vän tillbaka, hur mycket jag än försöker. 

Även när hela min värld har rasat samman, himlen har ramlat ner och maken spruckit kan hon alltid få mig att le och tillochmed skratta. Jag trodde inte ens att det var möjligt. Hur mycket allt än suger så gör hon mig alltid glad. Hon är lycka för mig, min anledning att fortsätta andas, fortsätta tro.

Jag har hittat någon som jag kan vara mig själv med. Allt känns så självklart när jag är med Amanda, att köpa ett kilo godis, att bada naken, att dra upp korvstrumporna till knäna, att skriksjunga, att bara ligga och dega framför Friends en hel dag, att baka kladdkaka som täcker en hel plåt, att vilja slå ihjäl katter med min väska, att dansa fram på gatan. Jag känner mig fri med henne, vi kan verkligen leva tillsammans. Jag älskar mitt liv med henne.

I snart ett år har vi träffats varje dag ändå saknar jag henne när vi varit ifrån varandra i två timmar. Vi har fortfarande sååå mycket att prata om, det blir aldrig någon pinsam tystnad. Om något som är det minsta lilla kul måste jag direkt skicka ett sms till henne och berätta. Om det händer något sådant när vi är med varandra räcker det bara med en blick för att vi ska börja skratta. Vi har ett chip.

Jag är världens lyckligaste som har lyckats hitta en så otroligt bra vän, och jag kommer aldrig att släppa henne!
Jag älskar dig Amanda. ♥

♥