It hurts to breathe because every breath proves I can't live without you
Jag skulle göra exakt vad som helst för att få dig tillbaka, men det spelar ingen roll, för du kommer aldrig vilja ha mig igen. Jag hatar mig själv för att jag lyckades förstöra allting. Jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden, då skulle jag aldrig släppa taget om dig, för du är och var mitt allt, allt jag kunde drömma om och den enda jag ville ha. Ingenting har förändrats för mig, jag känner fortfarande exakt samma sak, men du har släppt allt och gått vidare. Jag vet att du mår bra nu, och det är det enda viktiga, din lycka, vare sig jag får ta del av den eller inte. Det gör ont att se hur mycket gladare du är utan mig, men hur konstigt det än låter så älskar jag den smärtan.
Det här är det absolut värsta som hänt mig. Jag gråter så himla ofta, och ändå försöker jag få mina vänner att tro att jag inte bryr mig, men tro mig, jag saknar och älskar dig så jäävla mycket, du var ju mitt liv. Iblan bryter jag ihop totalt, som nu, när tårarna inte vill sluta rinna och paniken tar övertag. Jag har försökt gå vidare, men det går inte. Det är svårt efter två år tillsammans. Två år, vilket var alldeles för lite tid med dig. Om jag fick bestämma skulle du vara min minst hela mitt liv, och helst ännu längre än så. Men nu är det inte jag som bestämmer. Jag vet inte hur jag ska klara av det här, men jag kämpar varje dag med blödande sår och ett trasigt hjärta.
Det svårast är att veta att du inte bryr dig. Att jag inte är någonting i dina ögon längre, ingenting. Du sa ju att det alltid skulle vara vi, varför blev det inte så? Jag önskar att vi båda hade hållt våra löften, då hade det nog varit bättre. Men jag ska inte klaga, det är ju mitt fel alltihopa, som vanligt. Men jag kommer alltid vänta på dig, glöm aldrig det.
Du är allt.
Trackback
