Har inte bloggat på ett tag, några vet varför, några inte.

Jag har haft en usel vecka, och idag var värst.

Förstår tillslut att allt du säger engentligen bara är lögner. Förstår inte hur jag ens lät mig själv tro på vad du sa, varför skulle jag vara viktigare än någon annan? Någonting jag har gjort har fått dig att hata mig, men jag vet inte ens vad, men jag vet att jag är värd det. Om du, om någon behandlar mig såhär vet jag att jag är värd det, och då vet jag att du vill att jag ska må dåligt, oavsett vad du tidigare har sagt. Be mig att sluta försöka, det kommer bli lättare för mig att sluta försöka då, du vill och orkar ju ändå inte. Jag vill bara att du ska veta att jag faktiskt försöker för bådas skull, men det spelar väl inte dig någon roll, hur mycket jag än vill tro det...

Att du kan ljuga mig så mycket, utan att ens bry dig om att försöka få mig att tro på det när jag väl försöker, det gör så ont. Mår du bra så är nog allt okej, du är ju viktigast, det vet du väl? Du döljer saker, och jag antar att det är ditt hat emot mig, för att jag inte är exakt som du vill, för att jag inte är bäst i världen? Förlåt, jag kan ändra på mig, allt för dig, tro på mig.

Det gör bara så ont att falla just nu, jag trodde aldrig att det här skulle hända ju. Jag är chockad, och smärtan i mitt hjärta går inte att beskriva.

Berätta bara för mig vad jag gör för fel istället för att bara vifta bort allting och låtsas att allt är som vanligt, vi vet ju båda två att det inte är det. 
Förlåt mig.

Jag ska försvinna, jag antar att du vill det, och jag vill bara göra dig lycklig.