Tänk att allt kan gå från bra till dåligt på några sekunder. JAG ORKAR INTE BLI BORTPRIORITERAD LÄNGRE, ÄR DET SÅ JÄVLA SVÅRT ATT FATTA?! Du säger att allt är så jävla dåligt med ditt fucking jävla liv, men fattar du inte hur jävla mycket du sårar mig? Du trycker ner mig för att kunna hålla dig själv ovanför ytan, smidigt. Det knäcker mig, men jag vet ju att du är mer värd än mig, och det vet ju även du, så jag ska inte klaga. Skada mig, döda mig, allt för att du ska klara dig. Jag önskar att jag hade kunnat säga till dig att tänka på vad du gör och hur du faktiskt beter dig och behandlar andra, men jag vet att du inte hade brytt dig, och jag orkar inte höra det. Ångrar vad jag har sagt om att det är dumt att låtsas som att allt är bra även fast det inte är det, jag ska låtsas, jag ska vara precis som vanligt, och hoppas på att DU faktiskt inser att det är DIG jag pratar om. Förlåt för att jag finns, och för att jag förstör ditt liv. Jag är ju så jävla lite värd i dina ögon, vad du än säger. Jag önskar att du hade...kunnat vara ärlig mot mig, bara en liten sekund eller två, men det lär jag få drömma om i all evighet...