Die life die
Hej.
Jag vet inte vad jag kan säga om dagen, inte gjort något speciellt. Mest depp, jag vet inte varför, eller jag kanske vet, men jag vet det ändå inte...
Tränade, fy fan. Sämsta jävla träningen i hela mitt liv. Eftersom jag inte var speciellt happy när jag kom till träningen så gick det ju såklart dåligt. Tror jag körde 3 varv på matta... Lisa sa att jag inte behövde köra och att jag inte skulle känna någon press och det var då jag började gråta, sen slutade det liksom inte, jag vet inte om någon ens märkte att jag grät, vad är jag värd liksom? Körde 2 gånger på Anders station, klarde det väl, men jag orkade inte... Och på trampolin körde jag bara flickis stäm. Sen var det uppvisning, jag var inte med, hade bara varit slöseri med tid. Då kom Anders och började prata med mig, och då började jag gråta på riktigt, patetiskt. Och Amanda! Han kramade mig! Alltså... Han är tränare... Internt skämt om honom med Amanda... Sen var det paus, gick ut till hallen och pratade lite med Amanda, bästa vän.<3 Jag älskar dig, tack för att du finns...<3 Sen hopp, jag körde inget varv alls, inget, inget, inget! Det har hänt innan, men aldrig har det tagit såhär hårt på mig... Rymde till omklädningsrummet för att gråta. Uppvisning igen, var inte med. Sen hem. Fortsatte gråta, och tårarna slutade rinna ungefär... nyss? Och nu sitter jag och chattar med min bästa flickvän, Amelia.<3 Vill ringa någon och prata, jag vet inte vem, ingen vill prata med mig, jag skulle bara börja gråta och ingen skulle orka trösta mig.
Hejdå. '
Hoppas jag dör.
Jag vet inte vad jag kan säga om dagen, inte gjort något speciellt. Mest depp, jag vet inte varför, eller jag kanske vet, men jag vet det ändå inte...
Tränade, fy fan. Sämsta jävla träningen i hela mitt liv. Eftersom jag inte var speciellt happy när jag kom till träningen så gick det ju såklart dåligt. Tror jag körde 3 varv på matta... Lisa sa att jag inte behövde köra och att jag inte skulle känna någon press och det var då jag började gråta, sen slutade det liksom inte, jag vet inte om någon ens märkte att jag grät, vad är jag värd liksom? Körde 2 gånger på Anders station, klarde det väl, men jag orkade inte... Och på trampolin körde jag bara flickis stäm. Sen var det uppvisning, jag var inte med, hade bara varit slöseri med tid. Då kom Anders och började prata med mig, och då började jag gråta på riktigt, patetiskt. Och Amanda! Han kramade mig! Alltså... Han är tränare... Internt skämt om honom med Amanda... Sen var det paus, gick ut till hallen och pratade lite med Amanda, bästa vän.<3 Jag älskar dig, tack för att du finns...<3 Sen hopp, jag körde inget varv alls, inget, inget, inget! Det har hänt innan, men aldrig har det tagit såhär hårt på mig... Rymde till omklädningsrummet för att gråta. Uppvisning igen, var inte med. Sen hem. Fortsatte gråta, och tårarna slutade rinna ungefär... nyss? Och nu sitter jag och chattar med min bästa flickvän, Amelia.<3 Vill ringa någon och prata, jag vet inte vem, ingen vill prata med mig, jag skulle bara börja gråta och ingen skulle orka trösta mig.
Hejdå. '
Hoppas jag dör.
» PeeerBeeer
Haha, det är bra! Nästa gång går ni steget längre! Annars blire du som får köttbullssmet över dig! ;)
Hörru, jag finns ALLTID för dig, bästa vän. Jag skulle inte klara mig utan dig, verkligen inte.
Tack för att du finns, jag behöver dig, ja.
Jag älskar dig. <3
Trackback