Jag har kommit på en sak.
Jag gråter mer än vad jag har gjort på länge just nu. För tillfället gråter jag inte, och det är jag glad för.:)
Det är nästan som i höstast när det var som värst, jag sitter på mitt rum och bara gråter hela nätterna. Det känns bättre än då nu iallafall, tror jag. Då hade jag ständiga tankar på att ta livet av mig, så illa är det inte längre. Visst tänker jag de där tankarna fortfarande, och det är inte sällan, men jag tror jag börjar inse att jag har saker att leva för, nästan. Jag menar, jag har Alexander, och honom älskar jag. Och om jag dör så kan jag inte vara med honom, men det märker jag ju inte av när jag ändå är död, väl? Fast om man seriöst blir en ängel som kan se allt som händer på jorden skulle det inte vara värt det. Om någon skulle bli ledsen för att jag hade dött skulle jag ju se det isåfall, och det vill jag inte. Andras smärta är värre än min egen. Jag vill inte riskera något. Så jag stannar kvar. Ett tag till. Jag dör ändå "snart".
Jag vill inte att det ska bli som i höstas igen. Det var den värsta delen ur den värsta perioden i mitt liv, hitills iallafall, och jag vill inte att det ska komma en värre del. Jag skulle inte klara av det. Jag skulle inte klara mig om det händer ännu mer saker just nu. Jag mår för dåligt. Jag kan bara tänka mig vad som hade hänt om inte skolkuratorn hade fått reda på hur jag mådde osv. då kanske jag fortfarande hade mått så dåligt, och sen hade allt det som har hänt efter då också hänt nu(förvirrande). Då hade jag inte överlevt. Jag vet inte om det är bra eller dåligt att det blev såhär istället. Vissa dagar är det bra, andra inte.
Jag har fallit ner många gånger, men aldrig kommit upp igen. Kommer det någonsin bli bra? Kommer det någonsin bli som förut? Det behöver inte bli bra, bara det blir bättre än det har varit de senaste åren, då är jag nöjd. Kommer det någonsin bli så? Jag tror inte det. Jag vet att det inte blir det, även fast jag hoppas. Jag får inte sluta hoppas.
Hejdå.


Bara för jag är så tråkig så redigerade jag lite bilder från förra året.
Förlåt för att jag är ful, men jag kan inte hjälpa det. Förlåt.