It ain't easy growing up in world war 3

Varför just nu? Jag orkar inte.
Idag vaknade jag halv 1. Happy, not. Sen runt halv 4 åkte jag till stan och träffade mamma. Hon var sur på mig, varför? Orkade inte bry mig. Sen åkte vi hem. Jag tog ut marsvinen så de kunde få äta lite gräs. När jag kom in igen var mamma jättesur. Jag vet inte varför...
Sen blev det som det brukar bli när en av oss är sura... Massa skrik och fula ord och tårar. Jag orkar inte..! Jag vet inte ens vad vi bråka om. Hon hatar mig, på riktigt. Hon kanske kommer erkänna för mig att jag har förstört hennes liv snart, även fast jag redan vet det. Hon kanske är sur på mig för att jag har gjort det, det kanske är därför vi bråkar? Jag vet inte hur jag ska kunna säga förlåt för det. Hon skulle inte kunna förlåta mig. Det skulle varit bättre om jag inte fanns, då skulle mamma vara gladare. Jag vill att min mamma ska vara glad, för hon är bäst, och jag älskar henne, men hon älskar inte mig, och jag vill inte vara i vägen för henne då.
Såklart finns det dagar när allt är bra mellan oss, när vi har jättekul tillsammans! Och jag förstår att det är såhär i de flesta/alla(?) familjer, att man bråkar riktigt mycket och att allt är jättebra ibland. Min och mammas situation är inte speciell på något sätt. Det är bara mig det är fel på. Förlåt.
Om drygt en vecka åker mamma till Spanien. Själv. Förut när vi bråkade berättade hon varför; "Jag åker för att ta en paus från dig. Istället för att skicka dig direkt till en stödfamilj så åker jag för att se hur mycket bättre det är och vara själv.". Jag sa ju att hon hatar mig. Jag förstår henne, verkligen! Förlåt för allt mamma...
Jag måste bättra på mig, snart kan det vara försent... Men det vill jag inte tänka på.
Jag klarar mig inte utan henne.
Nu sitter jag på mitt rum och gråter. Jag orkar inte något annat. Mamma gråter också. Hon har ringt till mormor och snackat om mig, som vanligt. Mormor hatar mig nog också. Fan.
Nu ska jag fortsätta gråta. Orkar inte göra något åt tårarna.
Hejdå.

I'm sorry mama,
I never meant to hurt you
I never meant to make you cry



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback