Jag förstår inte. Ingen förstår mig. Jag förstår inte mig själv. Och det är klart att andra inte förstår när jag inte försöker förklara, och jag förväntar mig inte heller att de ska förstå även om jag skulle förklara.
Jag vet inte hur jag känner, inte egentligen. Jag vet inte vad jag vill.
Det finns ett par saker jag är helt säker på iallafall.
1. Att jag älskar Alexander och vill vara med han föralltid.
2. Att jag älskar mina kompisar.
3. Att jag älskar min familj.
Jag vet nog egentligen inte mer än det där.
Det här inlägget blir bara konstigt. Jag är förvirrad, därför blir inlägget också förvirrande. Jag vet inte vad jag vill säga med det. Inget egentligen. Eller kanske något, jag vet bara inte vad. Det är jobbigt. JAG är jobbig. Jag borde sluta med det, men jag vet inte hur?
Jag tror faktiskt jag är ledsen. Annars skulle jag inte gråta? Jag orkar inte gå igenom varför. Jag är inte redo för att berätta om det än.
Jag orkar inte.
Hejdå.
Förlåt för jag är förvirrande och jobbig.